Om sidvagnscross och SCF!

Sidvagnscross är en gren inom motocross som körs på motorcyklar med sidvagn. Sporten utövas på en vanlig crossbana och varje ekipage består av förare och burkslav. Sidvagnscross är en spektakulär sport som kräver samarbete och tillit.

Föraren uppgift är att stå för gas, broms och spårval i tajming med att burkslaven står för balansen av ekipaget. Burkslav kallas den person som är i sidvagnen och uppgiften för en burkslav är att parera svängarna och göra det så smidigt som möjligt för föraren att ta kurvorna (”burka”). På grund av det tredje hjulet kan inte föraren luta motorcykeln på samma sätt som i soloklasserna så tyngdpunktsförskjutningarna får ordnas av burkslaven som flyttar sig från den ena sidan till den andra i vagnen. Sporten kräver en enorm fysisk styrka från framförallt burkslaven men även föraren men det som är viktigast är helt klart samspelet mellan förare och burkslav.

FIM (Federation Internationale de Motocyclism) har arrangerat världsmästerskap sedan år 1980.

Eftersom det är en tämligen liten sport är det väldigt bra sammanhållning även mellan de olika teamen. De aktiva har ofta med sig mekaniker och familjemedlemmar som hjälper till och stämningen i depån är hjälpsam och kamratlig.

Burkslaven hänger utanför sidovagnen för att hålla cykeln på tre hjul, samt att lätta bakhjulet så att det kan släppa fästet och sladda in i kurvan. Ut ur kurvan reser sig burkslaven upp igen så att bakhjulet får fäste och kan sprätta iväg framåt.

Burkslaven hänger i knävecken bakom föraren för att hjälpa till att lätta burkhjulet från marken så att det går att svänga utan att tippa runt. På denna bilden är det ett danskt ekipage. Över lag kör danskarna med vagnen till höger och svenskarna kör med vänstervagn.
Svenska Sidvagnscrossföreningen – SCF